Skånsk Ordlista | Berättelser på Österlendialekt | Boken om Östen Gröhn |
Vem är Björn Gröhn som sammanställt dessa sidor? | Klangfix - mitt företag |
| med över 800 ord, sammanställd av Björn Gröhn med god hjälp av Kurt Lasson, dialektkunnig Ystadbo med rötter i Österlen. Tack Kurt!
Boken innehåller förutom en humoristisk självbiografi om turnélivet på 1940- och 1950-talet, även en serie historier och skrönor på skånsk dialekt. Boken kostar 179kr och kan beställas direkt från mig. Mer info på www.klangfix.se
|
(c) Björn Gröhn 2005
I följande ordlista har jag bl a tagit med ord som förekommer i texter på dialekt skrivna av både min far Östen och min farfar Ernst Gröhn. Dessutom förekommer ord som jag själv hört av far och som jag anser hör hemma här. Min gode vän Kurt Lasson numera bosatt i Ystad, har bistått mig med en hel del översättningshjälp och minst hälften av alla ord i denna lista. Det kan också sägas att orden mestadels kommer från Österlen kring Löderupstrakten, men en hel del ord är generellt gångbara i nästan hela Skåne. Uttalet kan dock skilja något från härad till härad.
För att beskriva hur orden ska uttalas, måste jag nog
förtydliga idéerna bakom den använda stavningen.
Grundidén är att stava som det låter, men med
någorlunda bibehållen läslighet. Därför
är vissa ord något fonetiskt förenklade i sin
stavning. Att använda vedertagen fonetisk skrift har jag
ingen större kompetens till och jag tror att det kanske även
begränsar förståelsen för flertalet läsare.
Dock har jag sparsamt använt fonetisk skrift i ordlistan,
där det varit svårt att beskriva uttalet (främst
när det gäller vokalernas uttal). Dock kan en del av
den fonetiska skriften ha blivit felaktig i konverteringen av
detta dokument till html-format.
Nedanstående översikt av de olika vokal- och konsonantljuden
är för den infödda skåningen välkänd,
men kan kanske ge en opplänning ett hum om vilka direkta
uttals- skillnader det finns i förhållande till rikssvenskan. Det kan också vara bra att känna till dessa
skillnader i uttal eftersom ordlistan inte innehåller så
många rikssvenska ord uttalade på skånskt sätt.
Dessutom finns en del att säga om grammatiska skillnader.
Jag har dock inte ambitionen att försöka vara heltäckande
så jag tar endast upp några exempel.
Många av skånskans vokaler uttalas mer eller mindre
som diftonger eller triftonger på Österlen. Det finns dock dialekter
i Skåne som har betydligt kraftigare diftongisering av vokalerna än på
Österlen. Nedan visas
prov på de vokalljuden och deras vanligaste diftonguttal.
I de ord jag presenterar i ordlistan, har jag försökt
stava så att de huvudsakliga fonetiskt karakteristiska dragen
i ordet är markerade, dvs ibland är de tydligaste diftongerna utskrivna. Detta innebär att uttalet i de flesta fallen framgår.
Å andra sidan finns det en hel del ord i de olika texterna,
som trots att de stavas med diftonger inte är med i ordlistan.
Detta beror på att orden egentligen heter samma sak på
rikssvenska, men med annorlunda stavning. I och med detta, känner
jag att följande översikt är motiverad. Dels för
att slippa översätta varje ord, med från svenskan
avvikande uttal och dels som en översikt över förekommande
ljud.
långt a, [a:] blir ibland ao eller auo. Det finns
två långa a-ljud [a:] som i "bra"
och [a:] som i "akava"
[ljud] (plötsligt)
e blir ibland ei
i blir ij
o blir io
u blir ibland äu
y blir ibland öyj, kort y blir ett kort ü
å blir eåo
ä blir ä
ö blir ibland öu
De korta å-ljuden stavas tyvärr olika från ord
till ord. Ofta passar det med bokstaven å, men ibland tycker
författaren att det ser bättre ut med bokstaven o. Jag
har i vissa av Östens texter i alla fall försökt
se till att samma ord stavas på samma sätt inom samma
text. Stavningen kan dock skilja sig åt mellan de olika
texterna.
Det korta u-ljudet i t ex "hung" (hund) stavas oftare
med u än med o. Anledningen är att man inte ska lockas
till att uttala det "hång". Så skulle ju
annars rikssvenskan uttalat stavningen: "hong". Således
ska de flesta korta u-ljud uttalas ungefär som o i t ex "Olle".
Det kan då aldrig bli någon sammanblandning på
kort o-ljud och kort å- ljud, eftersom korta u-ljud knappt
existerar i österlendialekten. Det är dock möjligt
att Östen och Ernst inte är stringenta vad det gäller
denna konvention, men det framgår oftast utan problem. T
ex borde ordet "hum-skjusad"
kanske därför i stället stavas: "hüm-
skjusad" med ett ü-ljud som mycket nära påminner
om tyskans korta ü i t ex ordet "fünf". Ordet
"hum-skjusad" betyder f.ö. hemskjutsad. Generellt
kan också sägas att dubbla konsonanter oftast betecknar
kort vokalljud, precis som i rikssvenskan.
En lustig företeelse som jag observerat i universitetsstaden
Lund, är att man där inte vågar uttala de genuina
sydskånska korta o- ljuden. I stället går man
till överdrift och byter ut alla korta o-ljud till korta
u-ljud. T ex kan man höra en Lundabo säga: "På
unsdag ska jag hälsa på huss Ulle."
Alla "r" är självklart skorrande tungrots-r.
Explosiverna p, k, t, blir i de skånska orden ofta uttalade
som b, g, d. T-ljudet är ofta tjockare än det rikssvenska.
Tungan har en placering längre bak i gommen. Dj-ljudet är
idag ett ovanligt och utdöende ljud, som kan liknas vid g-ljudet
i det engelska ordet "vegetable". I österlen- dialekten
förekommer ljudet ofta som ersättning till g-ljud i
t ex "vägg" som blir "väddj". Två
d betecknar kort ä-ljud, dvs e- ljud.
I österlen-dialekten uttalas ibland riks- svenska ord med
ttj-ljud till ett ck-ljud. Ett exempel är "nyttja"
som blir "nycka". Det lustiga är att det även
förekommer uttals- ombyte på andra hållet, t
ex i ordet "häck" som blir "hättj".
En del ord med andra "jobbiga" kombinerade konsonantljud
för- ändras också. T ex: "ord" blir
"or", "efter" blir "ettår",
"ångra" blir "ånka". Vad det gäller
sje-ljudet i skånska dialekter, uttalas dessa alls inte
som i rikssvenskan. I rikssvenskan är det ju ingen större
skillnad på sje-ljudet och tje-ljudet (dvs båda låter
ungefär som tyskans sch-ljud), men de skånska sje-ljuden
saknar motsvarighet i något kändare språk. Det
uttalas med en kraftig luftström genom trutande läppar
utan inblandning av tungan. En del rikssvenska ord såsom
t ex "fläsk" och "fisk", får uttal
med sje-ljud som: "fläsch" och "fisch".
Det är ju heller inte så konstigt med tanke på
det tyska ursprunget "fleisch" och "fisch".
Som ett kuriost exempel kan jag berätta att min kära
mamma, Gertraud Gröhn, som är född och uppvuxen
i Tyskland, hade allt sjå i världen för att lära
sig att säga sjuhundra-sjuttiosju. Det fanns en anledning...
Ibland frågade folk hur stor vår tomt var, och antalet
kvadratmeter var just 777.
Det finns en uppsjö olika ändelser som skiljer sig från rikssvenskan. En av de vanligare är bland annat -ig som blir -ed och -igt blir -et, i t ex orden skabbig och skabbigt, som blir skabbed och skabbet. Däremot finns det undantag. Skitigt kan nämligen på österlenska också heta skitt.
Verb som slutar på -nn och -ng blir ibland -nt, exempelvis hann, vann och sprang, som blir hannt, vannt och sprant. Det är möjligt att detta uttal bottnar i en hyperkorrektion, dvs en tro om att det egentligen heter något annat.
Substantiv
i pluralis som slutar på -ar, tappar ofta r:et så att bara -a återstår.
Exempel: "kniva å gaffla" I bsetämd form blir konsekvensen då:
"knivana å gafflana", dvs -ana istället för -arna.
Det finns en hel del markant annorlunda grammatiska formuleringar.
De följer ibland egna lokala regler, men har ibland rötter
i äldre svenska, danska eller tyska grammatiska regler.
Än idag används t ex pluralformerna på verb.
Exempel:
-Kommen ing! Varren välkommna! Sätten er ner!
-Hår sko vi sidda?
(Var skola vi sitta? sko = skola = skall i plural form)
Ibland ändras verbformer beroende på att bindeorden
byts ut. Ett exempel på detta är:
Har du glumt o satt skona ingan du gick ing?
Eftersom ordet och använts istället för ordet
att, blir det en naturlig följd att ha samma verbform på
både glömma och sätta. En svensk hade ju i stället
sagt: Har du glömt att sätta (eg. ställa)skorna
innan du kom in? Följande mening visar ytterligare exempel
på olikheter som kan förekomma:
Va e darr men han murrar så dannt?
Vilket skulle betyda ungefär:
Vad står på eftersom den väsnas på
det sättet?
I österlendialekten liksom i många andra skånska
dialekter substantiverar man gärna verb, för att göra
lättbegripliga ord av välanvända verb. Exempel:
göre göromål, arbete
bränne ved
flänge öppen plats där man kan "flänga"
dvs fara runt
ror slev, kommer av verbet röra
vria avtagsväg, t ex: andra
vrian ti höger
A
aga, agde, agt åka,
åkte, åkt
agebräda enkelt säte
agerhuna nyckelpiga
ainor agnar, fröskal och annat överblivet vid
tröskning
ajja non vara skyldig någon pengar (ja ajjor ingen!)
ajjorna "det ägda området"
akava [a`ka:va] plötsligt
albuen armbågen
jfr danskan!
alika ['alika]
kaja
allfret titt och tätt,
"esomoftast"
alliera föra oväsen,
väsnas "på riktigt"
allo' oväsen,
~ed oväsendet
alt forr ret förjämt,
alltid
ansa reparera
aoanlär ovanläder (på skor)
aoast överst
asa släpa
aselen axeln lång,
öppet "a"
attes i går kväll
auo av, i t ex auo-slan avslagen,
men även som ensamt ord:"den har gåd mitt auo",
uttalas ibland å"
auoeded avätet
auoeden färdigäten,
klar med sin måltid
auogauen avgången,
bortgången, död
auvand avvänjd
avengav öppning mellan
två hus oftast med kraftigt drag vid blåst
avuring yngling, ngt avvikande..
Kommer eg. från murarspråket, där en avuring
är en åttondels tegelsten. En fjärdedels sten
kallas pittring eller pettring
B
bagetru baktråg
baghebba bakkappa på sko
bagposse bakre nätbehållaren på en ålahumma
bagvänd i t ex uttrycket: varra bagvänd bete
sig avigt
bala si vältra sig
ballna svälla, dra
till sig vätska
ballyad glosögd jfr.
engelskt Ball-eyed
bang rädd
barfytt barfota
barhuad utan mössa
basa ner söla ner
basa si me smutsa ner
sig med, även: anstränga sig med
based nersölad
baske eller baska ris,
kvistar
bede betesmark
bede, et - en stund en omgång
bedestickje betestycke, betesmark
bellulk snorvalp
bigatt kalvsylta
bladda utsmetat klägg, komocka, även verb,
i betydelsen smeta ut
blaga klick, även
spottloska, kan även användas som verb
blesa verb
blåsa
blians blyerts
blar, i bestämd form blaren. Förekommer t ex i uttrycket: Pågen
va en liden blar. Eller i ordet pågablära. Blaren var namnet på
ett av korten i det medeltida kortspelet Kille. Blaren var narren i kortspelet.
Ordet är möjligen härlett från det slaviska ordet för narr eller dåre:
"blázen" (tjeckiska).
blära subst.
blåsa, t ex luftblåsa
bläreträ vattenpass
blöd känslig,
ömskinnad
blöd mjuk (i bokstavlig betyd.)
blöd perf.part. av "ble"=bliva
bobbe otrevlig typ, av tyskans Bube = knekt
bog, bööjer
bok, böcker
boglåda bokhandel
bojjel, bojlar bygel, byglar
bojsesilla byxhängslen
bojsor byxor
bojsor torsk-roms-säckar,
dessa liknar "byxor", därav namnet!
borred burit
boss löshalm
bra me... "tycke har uppstått..." "di
e bra me dom..."
braschet (ett västskånskt
uttryck) kallt och ruggigt, jfr "...julen braskar"
brenntjessan trollet i
brunnen (att skrämma barn med)
brogemansvest brudgumsväst
bränne ved
brännesnuda ibl.
snudesö kraftig soppa på rimmat fläsk med
rotsaker och kål, ibland redd med korn el. havregryn
bugagång festlek
i samma dignitet som armbrytning, men där det i stället
gäller att mötas buk mot buk och knuffa omkull den andre
med bara magen
bugastinn rejält
mätt
buged tjock, stormagad
bumpa dunsa, skumpa
bust stor stark man "u" som i svenska "sjutton"
butt steg
by ti ämna att göra, försöka sig på
(speciellt i negativa sammanhang)
byck based blev nersölat
bån snöre
båsa ongan städa
bändelbann smalt tygband av t.ex. bomull
bö, byck el. bick,
böd bli, blev, blivit
böjetre bokträ
bön siddanes! bli (bliven) sittande! eller sitt kvar!
bön har formen imperativ plural
bösa (substantiv)
oväder
bööst dåligt, om väder, i uttrycket
di e bööst = det är dåligt väder (oväder).
Kommer från tyskans böse = illa, stygg, dålig
D
dann i t ex uttrycket:
Akta så du ente bler skiti å dann! svåröversatt
ord, med ungefärlig betydelse: sådant, med mera, etcetera
de é ingen onger...
det är inte konstigt, att...
de riimer si det går
snabbt....
de va nock, di lätt kraftuttryck av förargelse
doja, dojde, dojt uthärda, lida "Detta ... har
jag minne av att det för Österlens del betydde något
svåröversatt, men som betydde, att man satt och vilade
med alla själsförmögenheter i viloläge, och
kroppen rätt så utfluten i alla riktningar trots sittställningen
var någorlunda upprätt." /
Kurt Lasson
dor dorn
draav "maskinbredd"
(jordbruk) "omgång" när det gäller aga...
drickablenning dryck blandad
av mjölk och svagdricka
driva spettakel göra "practical jokes"
dropperövad "med svansen mellan benen",
sorti med nederlag!
drya ge sig i väg,
ofta motvilligt för annans vilja!
dröutatru "trösketråg" för
att skilja frö från skal
dummla ti ta små
tupplurar
dunnan åskan
duppa vit sås, béchamel-typ
dyddjed dimmig, oklar
dårren vansinne
i uttrycket Di e ju rena dårren!"
dölled dåligt
E
ebblatre äppelträd
eda äta
eje, ejen, ejorna ek,
eken, ekarna
eletriker (ibland t o
m med betoningen på -tri-") elektriker
ella eller
ellas annars
ena ensam
enstia enstaka
ettedran långsint
ettehöstasnittjare
(el. -snickare) snickare av tvivelaktig kvalitet, ett epitet som
kan användas om hantverkare som är självlärda
och inte behärskar yrket. Säsongsarbetare förr
i tiden, kunde ibland ta snickarjobb och liknande, efter det att
höstningen (skörden) var avklarad. Därav detta
uttryck.
etteliga, ettelija efter
omständligheterna, "i jämförelse med"
ettja resa
ettorhöst årstiden efter skörden
evvja vidrig vätska
eller ibland något mer trögflytande klägg
exekyser konstiga, avvikande
övningar...
F
farledd mycket, väldigt,
eg. farligt, troligen det vanligaste förstärkningsordet
i Österlenskan
felen, feled kusligt,
"nästan tokig"
filltjed halt, glatt underlag, ibland smutsigt
firre fur
fissjed ålfisketiden
fittemada smörgås ursprung: grovt bröd
med flott!
fjåned fånigt,dumt
fjär, fjära fjäder,
fjädrar
fjäringsvaj vägbit
2 1/2 km
flage skiva, platta, flak av t ex trä, se även
valkeflage
flanje, eller flänge
öppet fält eller plats
flased fräck i mun
flextra ivajj fara iväg utan förberedelse
flinebojsa flinar åt
det mesta
flinemidda flinar åt det mesta
flischa si åsta
se till att komma iväg
flua, fluor inte bara
flugor, utan många andra liknande insekter!
flude grädde jfr danskans "flöde"
flunka flämta, blinka
fly mi karen! ge mig tallrikarna!
fly mi 'giv mig!'
flåggra fladdra
flänge se flanje
flätta ben gå
med sirliga steg
flättevännare el. plättevännare
örfil
fnall oväsen, oreda
fnurred oreda
fnusta pusta, hämta andan
forr i varden förr
i världen (tiden)
forrfasa si baxna, förvånas
på ett rysligt sätt
forrfudda (u som i mus)
skarva till, t ex om en strumpa blivit uppsliten på häl
och tår, kan man repa upp garnet till ankeln. Därefter
kan man sticka på en ny fot. Därav uttrycket. Uttrycket
är dock användbart på helt andra saker.
forrgrysa si häpna,
starkt undra
forrhyring gosse (...tror
jag i alla fall. Jag kan inte påminna mig om att detta ord
går att använda om småflickor)
forrkaffad andtruten
forrkle förkläde
forrsjell skillnad jfr danskans forskell!
forrsomma försinka,
hindra, obs att det inte har exakt samma betydelse som försumma,
Han blev försummad, innebär ju på svenska
att någon behandlat honom försumligt, dvs underlåtit
att göra något, emedan: Han ble forrsommad,
betyder att han blev försenad, fick förhinder, eller
blev störd på ngt sätt.
forrstirrad "hypernervös"
forrsulten hungrig (i hög grad...)
forrtrudded förargelseuttryck
forrtryda bli avundsjuk
för
forrtröden eller
forrtrudden avundsjuk
forrveden eller forrvidden
nyfiken
forrviddenhed nyfikenhet
forrvänne uppståndelse,
oväsen även husaforrvänne
fryskylling en som är
känslig för kyla
fryssenlira (y-ljudet
som ett mellanting mellan u och ü)
en som är känslig för kyla
frysst frost
ful fågel
fyle fågel, i kollektiv
bemärkelse. Ex." I skogen finns det gott om fågel
att skjuta. = I skauen e darr gott om fyle ti å
skjuda." fyle kan även betyda löst
folk", patrask
fyllesnuda fyllkaja
fåsste förstuga,
farstu
föla känna (med händerna) Han fölte
si fram i morkered...
G
galen arg, OBS: Inte galen!
långt öppet "a" som i "katt"
gamsa tugga på ngt
segt
gava sömned gäspa
ge pass po uppmärksamma
gilla el. gälla kastrera smågrisar
glana glo, glodde
glimma glömma
glindra glimma
glo skitt är svart i ögonen"
glo vitt storögt rullande med ögonen pga "dåligt
samvete!"
gluffa glipa
gnuen gniden
grev grepe Bestämd form: gréven
grimed strimmig
grina skratta
grivve grepp handtag "Ta
o bär den i grivven!"
grua si for ängslas
för
grupning malen säd, grisfoder
grusholla grustag
grysned mjölig, kornig
gröda-ror (neutrum)
tvärt avkapad lång träslev att röra i gröten
med
gulled golvet
gumpatjarra enaxlig liten
vagn, enspännare, avs. f. en häst, för ex.vis stenplock
gå itu, gåd itu, itu-gån (ibland bara gån) gå sönder, gått
sönder, trasig (söndergången)
gälla el. gilla
kastrera smågrisar
gälle höloft
gög gök, även i betydelse kaffegök, dvs kaffe med snaps i
(Thank you Mike!)
göga att dricka kaffegök
göre göromål, arbete
H
ha [ha] vad,
jmfr den gamla svenska stavningen hvad
habb den! uppmaning att
äta, sagt till små barn, när man matar dem
habba i si äta med
"stor" aptit
haffor di varför det
haffor varför
hal snes några stycken,
eller egentligen tio stycken, en snes = 20 st. (~ finns i danska
och även gammalsvenska)
halleda´! utrop i
klass med Herre Gud!
hammen di varför
det?
hammen varför
hams trassel
hamsa ti si draga till
sig
hanabann el. hanabjälke
översta tvärbjälken i takstol
hao ho
harmeni dragspel
harmonika dragspel
harmågor fiskmåsar
hattadam kvinna av högre
socialgrupp
hau vatten- eller gruppningstråg
av cement
hauborren stranden
have trädgård
hialös nervöst
bråttom
hidda heta (En god vän till mig vid namn Johan Nilsson yttrade då
han var liten: "Det heter inte hitter... Det hitter heter.")
hied har stor brådska
hiindan i uttrycket i hiindan"
[a:] betyder häromdagen
hilla snärja, snärja
in sig
hillebojsa en som luer o hillar, se även lua
o hilla
himst hemskt
hinga, hannt, hunned hinna, hann, hunnit
hinne denne, denna
ho huvud
ho vem
hobbed el. hobbi [u:]
tvär, ej fin i kanten
hocken vilken
hoggehus verkstad spec. i lantbruksfastigheter
hojär huvudkudde
hollstöda (subst. reale) hål i
vägbanan som t ex cykelhjulet kan komma ner i
hollännare större
"brödkniv"
homma (substantiv) ryssja, se även ålahomma
homma (verb) flytta på sig "Homma di ko!"
= Ko, flytta på dig!
hompadanga röra
hompadanga röra,
oreda
homäja utbyggnad på tak oftast över loge
eller stall
hondan lindrig svordom
(från "hin onde")
hont hur
honts di va, så...
hur det nu var, så...
horred vimsig
hors häst
hors häst
hossa ej ordhållig person
hossa strumpa
hossesockatrå garn att sticka strumpor av
ho-taag hatt eg: att ta tag i på huvudet
hotta kasta
hovera gestikulera
hua mössa
huan mössan
hucked som vilket som,
Min personliga teori om hur uttrycket: Det är hugget
som stucket" har kommit till, är att det från
början hetat: De e hucked som", dvs Det
är vilket som" i betydelsen det kvittar".
hucked vilket
hucken då vilken
då?
huggejarn stämjärn
hulma lindra i magen
hum hon, eller hem
hummavövt hemvävt
hunt hur
hurra virvla
hurrebojsa en som gör
allting snabbt men oftast fel
hurrebojsa för snabb
i vändningarna! gör saker lite fel ibland
hurrel örfil
hurrelving virvelvind
husa komma ihåg,
jmfr danskans: huske
husa ha plats för
husaforvänne oväsen
hussan strumpan
hutta kasta
hydj! ungefär: Ack!
(främst i Ystad)
håla si ti "vara
fästfolk med..." "han hålde si ti naboens
tös"
håla ve lie hålla
i ordning jfr danskan!
hånad ti, hannad
ti handlag med, ha anlag för , t ex i uttrycket: Han
e hånad ti smé. Han har anlag för att bli
smed.
hånalav handlag
hår var, jämför
danskans: hvor - Österlen-dialekten har kvar många
av dessa "mellanformer".
hårdes-kle vardagskläder
hårt vart
härmeni dragspel
hättjen häcken
höllebantjen hyvelbänken
hömajja höskulle
hönsakadorra hönspasserska
höre "spoling" eller liknande nersättande tillmäle om yngre
mansperson. Höre har sitt ursprung i ordet herde, men har fått lite nersättande klang eftersom det kanske inte krävdes så mycket av en person för att vakta djur.
Med tiden glömdes på sina håll grundbetydelsen bort. Se även vytehöre
I
i framtiden till våren
i mellomstongen ibland, under väntetiden
i nivan i nypan
i rapped ögonblickligen
i'stadi envis
ihukomen gott minne "han
e holians ihukomen"
iinas ve ängslas,
vara rädd (för)
iivert starkt",
kanske beskt och salt
ill el. illsja
eld
illare nederdel av skorsten
"där elden brann"
illbatting elaking"
immer "i ett kör", "nästan alltid"
(i Högestadstrakten)
inelett ngt att vara rädd
för "rysansvärt"
ingansian insidan
ingbyres inbördes
ingen onger inte konstigt "de e ingen onger ad hum
ramla"
ingen ynk fattas ingenting
"Där e ingen ynk, han e rig"
ingmári listig,
smilfinkaktig
isjunnt fastän
J
java ivaj jaga på
flykten
jidd, jidden, jiddorna get ,geten, getterna
jiddor bråk
jisvassi (betoningen på
andra stavelsen) livlig, hastig, snabb, troligen av tyskans Geschwindig
= hastig
jiva ljuga
jonked något varmare
än ljummigt
jor jord
jorlytta lyfta något
från marken, i uttrycket: Du majtar ente jorlytta den.
= Du orkar inte lyfta den från marken.
jorslan nedsmutsad med
jord
junka värma, junka
kjelen värma kaffekannan
juta si gifta sig
jylta (kanske borde stavas gylta) feminin gris, dvs motsatsen
till galt
järe gärdsgård
jö skälla
K
kabbed tjockt, klumpigt
kalorium oväsen
karakluden disktrasan
Karlssontång polygriptång
karpa "snattra"
karrvend lite stor i hackan!" manhaftig, modig
kasebana rutschkana
kassabör skottkärra
kelen kitteln
kelen kelig, gosig
keva, kiffte, kifft köpa,
köpte,köpt
kjella få kattungar
kjelling kattunge
kjeve-kle köpta, färdigsydda kläder
kjöra holl få punktering
klabbsock en som inte kan göra någonting ordentligt...
kle klia
kle kläder
klinka spärr, regel,
låsanordning på port eller dörr
klud klut, trasa, tygstycke
att ha om håret, jmfr engelskans cloth = trasa, tygstycke,
kläde
klydd krångel
klydda krångla
klö mi klia mig
knajla hasor niga, jmfr engelskans kneel
knast kvist i träplanka
knevvla mixtra och greja
på ett ofta felaktigt sätt
kobbis kalv
koga titta sig omkring,
lite malligt
komihu (ett ord!) "komihåg",
minne "han har ett bra komihu"
komijantare spexare, skojare
komikted komiskt
komma ihu komma ihåg
kommihú minne
kommikted komiskt
komper-sten stor sten
konsterfared konstigt,
underligt (nästan ej begripligt...)
korra puttra (på
spisen)
kossen stel och trött
i kroppen
kregen korna
kriva krypa
krivi kort tröja
krued krogen
krycked (adj.)
ha svårt för att gå
kryletång locktång
krylor lockar
kryna, kruna harkla sig
krövebrev kravbrev ofta t.o.m. vanliga räkningar!
kullpa i si dricka
kullpa i si dricka glupskt
kvässa "skvalpa",
exvis i skor, som är "mycket" våta...
kyd kött
kyllnimm lätt för att frysa
kåsbogäss vita
sjöfåglar (utan åtskillnad!)
kååst kvast
kååstaskaut kvastskaft
kölna elda
L
laj el. le ondsint
lajjed Kåseberga
fiskeläge
lant [la:nt] långt
laoa lova
lassmé bom över
hölass
lauted loftet
lavv [la:v] lager
le au-ed trött på
det
le el. laj ondsint
le sätt, vis, po
den len på det sättet
lejetojj leksaker
leksen villig att leka
lerkrock lerkruka o-ljud
som i svenska "stum"
les ve ha tråkigt
les ve har tråkigt
liden smolla liten smula
liggja po nyl halvligga
liggjehöna höna som får ha kycklingar
liide grind
ljusaset belysning
lo varra me fre låta
det vara
lojn lögn
lojte läkt
lomma ficka
lommemög skånsk slang för "småslantar",
eg. "smuts i fickan!"
lostock vattenpass
lua o hilla lova, ändra
sig, och sedan ändra sig igen... , se även hillebojsa
lua springa
luck imperativ
stäng el. öppna, Luck dören ettor di! betyder:
Stäng dörren efter dig, medan Luck opp dören
ingan du går! betyder Öppna dörren innan du
går!
luck opp öppna
luck stäng
luda skjul, ursprungligen en tillbyggnad som "lutar" sig mot en
större byggnad, men kom sedermera att beteckna ett fristående skjul eller bod
lumma ficka
lummeklocka fickur
lumpor ofta prima saker,
men som vållade ilska eller var i vägen...
luta lukta
lycka el. lyckja
inhägnad för kreatur, betesmark
lydes lyssnade
lås (OBS
reale, ej neutrum!) lås, det
heter alltså en dörrlås, flere
dörrlåsa Hur lokalt detta är, vet jag tyvärr
inte.
läddika liten, fastsatt
låda i kistors inre till förvaring av småsaker
läred plånboken
lässa lasta
M
maatenslös kraftlös
(aa uttalas som svenska katt, men l å n g t !)
majerist manlig chef för ett mejeri
májorska kvinnlig chef för ett mejeri
majta klara av, mäkta
malen märgen
malinjk dålig, lemmalytt"
- Det ryska ord, som uttalas maljinkij, men som stavas ,
betyder liten och klen, men är troligen bakgrunden till denna
konstiga inlåning. Det ryska ordet för dålig
uttalas ploxa", () där x-et får beteckna
ungefär det tyska ach-ljudet." /
Kurt Lasson
mannítj pryl, apparat,
enklare maskin
marjelhull märgelgrav, torvtäckt
markeled märkligt
maron ma:ron morgon
marudder morötter
matenslös orkeslös, slö, se även majta
mave mage
méed mycket
melbinje mjölbinge
melgröd rågmjölsgröt
mens emedan
midding gödselstack (danska: mödding)
milkasjusen mjölkskjutsen (som hämtade mjölken
till mejeriet)
mill leende
min schant o då ung. "minsann!"
min schant, min schäks, min sju, min schör
kraftuttryck istället för svordom
eller som förstärkningsord ofta i betydelsen minsann".
T ex: "Nu bör ed min schör rajn". Troligen
har det franska språket bidragit med något uttryck
som sedermera förvanskats.
mo den bredd, som en lie kunde ta
mogga ta ut gödseln
molka, molka, molkad, ett molke mjölka, mjölkade,
mjölkat, en mjölkning
molkepallen mjölkningspallen
molled mulet
mong mun
mongad munvig, kvick i
mun
monghärpa munspel
monnas tro ungefär: eller hur?"
monstra pilla och greja
på ett oftast positivt sätt
morkemass natt-troll,
som skrämde barn
morna krampa, hyska
morsamt gemytligt,
mugged fuktigt, mögligt, murket
mulbänna vara sur
muled mögligt
mulen möglig
murra klaga
mutte var tvungen, måste
i imperfekt
muttrick mutter
mårrt mörkt
mängsel skruvmejsel
mög skit, (fast en nyans svagare) inte bara "smuts",
utan även skräp
möj, möjed gödsel, -n
N
navare borr
navra gnaga i kanten även
"gnavra"
navvlad vara rätt
vid sunda vätskor
neg negen, negorna nek
nesa näsa
nimm bekväm, liten
och behändig, se även kyllnimm
niva nypa
non ynkja gång en eller annan gång
nycka nyttja
nygen naken
nyssla snubbla
nyssled adjektiv.
ha lätt för att snubbla
nårr när, ner
nälla si bränna
sig på nässlor
nällad ivrig, villig,
bränd,
nällor nässlor
närtyen närgången
O
okompannes ovänner
(nästan!) ha skilda meningar
okompes ovänner (nästan!)
ha skilda meningar
olövnad skam
oppied entusiastisk betoning
på "i"
oppritad i tiiningen ha
fotot i tdningen... kvarleva från tecknade bilder???
oppsatt arg
or ord
ortoj ordstäv, talesätt
P
paddra smattra, ngt dovare
än taddra
panntofflor potatis (jfr tyskans kartoffeln)
pappir, pappirer (m. bet.
på andra stav.) ett papper, flera papper
passled el. passeli
passande
pegeping pekpinne
pellikatt, paddekatt hoppande dans, (fr fransk.
"Pas de quatre", fyrstegsdans)
piggatrå taggtråd
piggatrå taggtråd
pimsed pilligt, "finmekaniskt svårt arbete"
ping, pinge pinne
pissekurra "sjö" av urin - fanns förr
utanför stallet vid gödselstacken
pittjelhua mössa, formad efter huvudet
pittring en fjärdedels tegelsten (om jag minns rätt
/ B.G.), se även avuring
pivvor peppar
pjåg ömskinnad
stackare
plirka liten fotogenlampa
pluddertjarra enaxlig vagn, enspännare
pluddertjarra enaxlig,
liten vagn f.en häst, för småkörslor
plydj plugg, tapp
plåtskäulen skyffeln
plättevännare el.
flättevännare örfil
plöstra me syssla
med
plött ställe, punkt
plötted prickig
po alla ler på alla
håll
po den len på det
sättet ( jmfr Österlen )
po hin len på det andra sättet
pogga (o-ljudet
som i namnet: Olle)
groda
poggehatt svamp
poggemurare murare med tvivelaktiga kunskaper
poggepevvling grodyngel"
potta substantiv krus,
kruka
potta verb knuffa
prega peta
prejka predika
provitted dasset
puget synonym till böst, deprimerande väder, dvs kallt,
blåsigt och regnigt
puda kudde eller dyna
pusterör (u-ljudet
som i ordet: ute)
avgasrör
putten "putt",
stucken
pyssen stött i kanten
påg pojke, även sista slurken i flaskan, t ex i uttrycket: "Ah,
ja får pågen?..."
pågablära sammansatt ord av påg och blar, se detta ord.
R
rabba kålrot
rabbed skrovlig
ragedon rakhyvel eller
-kniv med tillbehör
raks ente absolut inte,
även: rakt ente el. rent ente
raoa om äga
rappatáged just detta ögonblick...
rehändet lätt,
hanterbart, smidigt
rehändi bekväm,
lätt att hantera
relong generös, rundhänt
resegille brukligt
kalas, när takstolen på ett nybygge rests
reva rapa
ricka fram o tibaga köra fram och åter utan
särskild mening...
riima rymma, se även de riimer si
risengröd risgrynsgröt
rispabär vinbär (eng. raspberry betyder hallon!)
rodekar en som rör
med allt utan riktigt godkänt slutresultat
rojtare ryktare, kreaturspassare
romellituda beteckning
för något mycket avlägset land! (Jfr Hotahaiti!) Är detta ord
möjligen en beskrivning av Romeleklint som är högsta punkten på Romeleåsen?
Tuda betyder ju även spets eller topp. Dessutom kan man se från Kust till kust
från Romeleklint vid klart väder. Klinten ligger på minst 5 mils avstånd
från Österlen och kan väl anses som något långt bort - i alla fall om man
gick till fots.
rompa svans
ror neutrum slev
ru råg, dvs sädesslaget
rullebör skottkärra
rulsing cylindriskt formad
degklump el. annan massa
runtenomsmad hel brödskiva,
skuren ur ett runt gammaldags bröd
rusked okammad
ruva sårskorpa
ryga, råg, ryged ryka,
rök, rykt
rystenövad darrhänt
råg se ryga
råna vara uppe länge
på natten och ha lite "äventyr"...
råned randig
räli otäck,
något att rädas inför, rädselig, troligen
ett av skånskans mest välkända ord
rätt navlad vid sinnets
fulla bruk...
rätte pass rätt
så exakt "ja kom rätte pass ti maden"
räusa räfsa,
gäller både verb och substantiv
röjepiva rökpipa
S
sagla låta saliven
rinna
sagna sakna (båda a:na som i katt")
sala bug [sa:la] smälta
maten
schorjed milk mjölk
som har skurit sig
schunnt fastän
schutta ongan ge kreaturen den passning dygnstimmen föreskriver
se grannt se tydligt
si au'ed meddela "du
kan si au'ed injan du kommer
sidda o hööja
sitta och "glo", ofta mot annans vilja
sidda opp stiga upp (ur sängen!)
silla selar, eller byxhängslen
sille sele
sisare sax, jmfr engelskans a pair of scissors
sisaren saxen
sjatte fegis, även fegesnöre
sjeffeljarn skyfflejärn
sjikjebodd el. skickebud ombud
sjäkta vägglus
sjätta skrämma
skal lismande, falsk, (ibland: märklig
eller konstig)
skal rolig, full av trevliga hyss..
skallhårad skallig
skalt "Det var ju
skalt!" = Det var ett konstigt sammanträffande!
skammel tröskel
skamschért (med betoningen på andra stavelsen)
illa medfaren, ful
skau (östskånskt uttal, se
även sköv) skog
skausnuan skogsrået
skavv [ska:v] skåp
Ryska: sjkaf eller sjkap
ske, skeårr sked skedar
skiden, skided smutsig,
smutsigt
skinga skitiga
skitt skitigt
skitta ner smutsa
skjuda, skåd, skoded skjuta, skjöt, skjutit
sko skola, dvs den gammalsvenska
pluralformen av skall
sko skor plural,
i bestämd form: skona = skorna, ett exempel på
borttappad slutkonsonant
skobojden "skogsbygden",
landet norr om Hässleholm
skoffa (eller skuffa) skopa
skollar något som skymtar, gärna rätt stort
men som ändå är otydligt
skraav det goda, bruna
i kanten av en gratäng...
skrabba äppelskrutt
skrava skra:va skrapa
skrening ängsyta
skri, skridde, skritt
el. auoskritt plöja, plöjde, plöjt (Detta
ord har jag snappat upp från Södra Sandby-trakten i
västra Skåne.)
skricked "i dåligt
skick" både om saker och människor
skrivvli skröplig
skrubbsulten "Mycket" hungrig
skrúcka (substantiv)
höna, som har kycklingar Tonvikt på "u"
skrucka (verb) locka på
kycklingar Jämn tonvikt! Jmfr "skrocka"!
skräppa skryta
skräppebla´
pestskråp, pestilensrot, (Petasites hybridus) en
vanlig växt (ogräs) på Österlen med stora
(skrytiga") blad. Med sin eteriska olja troddes växten
förr kunna hindra farsoter att komma. Därför är
den delvis inplanterad.
skrönta kroppen,
närmast övre bakre delen!
skuffa skopa, liten skyffel, (möjligen sydvästskånskt)
skula söka skydd
(för regn)
skåggra storskratta adjektiv: skåggred
skållrik liten flat
skål Ryska: sjkalnik
skånk ben
skånken benet
skänna fördärva
egg på en kniv
skännerajn kort olämpligt
regn, som fördärvar höstandet hela dagen
sköul skyffel
sköv (västskånskt uttal) skog
slabba me vann använda vatten så det stänker
om det!
slabbevär slaskväder
slaffsed närmast:
slarvig, oftast om kläder
slafuttes (även skavfyttes) ligga jämsides
men "åt olika håll"
slarvor trasor
slata el. slajta slakta
slated slakten
slav [sla:v] (långt öppet a) slag, sort
sloff se sloffavojn
sloffa glappa (om skor!) "har för stort nummer"
sloffavojn vagn med järnbeslagna
trähjul, smal botten och sluttande träsidor, för
två hästar
slubbed dålig passform
- för stort nummer (om kläder!)
slå en värmúlla trilla omkull
släna vädret blir bättre oftast om kyla
och snö
smolla itu smula sönder
smullscher lite falsk;
vacker i mun med dåliga baktankar
smulscher illistig, vacker
i mun"
smulsje el. smullsche
små korn av "icke önskvärt slag", damm,
o.dyl. småsmålor, (lägg märke till diminutivändelsen:
-sje)
smörmad smörgås
snafs smolk, smuts, se även snaus
snaggen munnen, skämtsam
beteckning, t ex när man slagit upp för fullt i ett
glas: Sätt snaggen ti så du ente spillor!
snauesed smutsig, smolkig
snaus smolk, smuts
sneblag våtsnö
snefog snöyra, snödrev
snes tjugo stycken
snia si ti smyga sig till
sno, snode, snot snoka
snuda näsa, i bildlig
betydelse t ex sticka ut näsan
snuefår en som står
och rotar med saker, men inte blir riktigt färdig
snärpa ihov sy ihop
snöre snorunge
snöred snorig
snörpa ihov sy ihop
so liga "lyckligtvis"
socka-sko morgontofflor
sonnen sådan
sont sådant
spedda el. spudda (strump-) sticka
speddekaga kaka bakad
till festliga tillfällen. En smet av bl a ägg och socker
gräddas på en horisontell roterande träkon, (urspr.
ett spett). Träkonen befinner sig över värme och
smeten ringlas på och tillåts stelna. Till en normalstor
speddekagga kan det utan vidare gå åt 40 ägg.
speddetröja stickad
tröja, heter även så på Bornholmsdialekt
speful lurifax, skojare
spetakel spektakel, spratt,
driva spetakel spela någon ett spratt
spiklegen kräsen
spinka -or mycket finhuggen
vedpinne att användas som tändved
spinnra slå sönder
(i vrede)
spitjelerad lättsam, med anlag för practical
jokes
spraggled spräcklig, brokig
sprant sprang
spudd spett av mindre
format "u" som i skånska "huns"=höns!
spudda ("u"
som i skånska "huns"=höns) el. spedda
(strump-) sticka,
spåga trästicka, som man t ex kan råka
få i fingret
stacked kort, liten, "bojsan
e stacked i benen!"Ord där stack- ingår,
är med all sannolikhet avledning från stackare, som
i sin fornsvenska betydelse kommer från stackar, dvs armling/stafkarl/som
går medh tiggiare stafwen" (ordförklaring ur 1703
års översättning av Bibeln)
stackånad andfådd,
andtruten;
stallasch ställning
stannhafti ordhållig,
"att lita på"
stemma stanna, stoppa
stenluen för hårt bakad
stenoren stenlagd gård
sters kök
stert skalmar på skottkärra
stert "dagen-efter-fest"
stickelbär krusbär
sticken stucken, "putt"
stickje stycke, mark
stickje stycke, oljetryckstavla
såldes i mängd av Åhlen & Holm!
stickjesmella pikar, gliringar
stimming stundom
stirred "har nervös läggning"
stiv styv
stocka grov pinne, en
bit läkt "o" som i svenskans "from"
stommra väsnas (med
munnen!)
stonga di litta! Vänta
en stund! eller Lugna dig lite!
strive strupe
stubbed kort och satt
i kroppen
stubbekniv kort kniv med
grovt skaft
stukelse redning för stuvning
stuusk stursk, uppnosig, ej rädd för överheten...
stå po skavat stå och tjuvlyssna
ståcka or (tjuv-)lyssna
intresserat, märka ord
stängje inhägnad el. grind
sua "äta soppa med sked" eg: suga i sig...
sua suga
subba öknamn på
ngt "sämre" kvinna
sulten (u-ljudet som i mus) hungrig
sum sömnig hängig ofta p g a yttre påverkan såsom mycket mat
eller plötslig värme
surk pojke jmfr gotländskans
"sork"
svischenasvaska sviskonsoppa
Högestad, vid sekelskiftet
svisjenasöe sviskonsoppa
svänjeplas svängrum
sypp sup
sådärnade liknande,
"så där"
såt färet sått färdigt
såtivida på
så sätt, "alltså"
säll själv
sälle själva
sätta te sies lägga
undan
söe soppa
söndesbla löst skjortbröst
sönnakvinga sonhustru
T
ta skibborta luras på
skämt
ta ti åna vila lite,
dra ett andetag
taade teg imperfekt
av tia = tiga
taddra smattra, lite vassare
ljud än paddra. t. ex. taddrar en hagelskur på
ett plåttak
tannamagare tandläkare
tauser ve'd blev förstummad
när det hände
tauser stum
tavvla känna: Når ljused gick tavvla drangjen
på mi, sa pian...
te sies åt sidan
tesåt sått
färdigt
ti eller te till
ti genes till skänks
ti göuls oven öppen
på vid gavel
ti hårdes till vardags
ti stilla! var tyst!
ti torres till torkning, på tork
tia stilla vara tyst
tia, taade tiga, teg
tia, taj, tijed tiga,
teg, tigit
tiare oftare
tilia bittida, i ottan
även tilia daas
tilia i maren tidigt i
morgon
tille stallgolv
tilled rännstenen bakom korna i stallet
tisla tistel
tje au-ed trött på
det
tjel kittel, speciellt
kaffe-d:o
tjivvorlett en som gnäller
för ingenting
tjorpele tjuderpåle
tjorrvill ko som är villig att träffa tjuren
tjylla el. tjylva
klubba av trä m. järnskaft
tjyllna elda
tjyppstafyle stadsbor
tjårr tjur
tjårrvill brunstig (om kvigor!)
tjälling kattunge
tjänne bokmärke
tjör, tjörna kor korna
tjöusa pladdra högljutt,
nedsättande värdering om högljutt samtal mellan
kvinnor
toa tvätta, jmfr
uttrycket att två sina händer
tocka si ti "hålla
sig framme"
tocka si flytta sig, "o" som i svenskans "from"
tocke tupp
toga dimma
toll traj par tre, ordagrannt:
två eller tre
tollskelling slant, tjugofemöring
tomöga adv.
i uttrycket köra tomöga köra ett ök
(kreatur) utan att något arbete utförs med arbetsredskapet
bakom
torr törs
torrad vågat, torts
torraskemiddingen avskrädeshög
för "torra" och "luktfria" saker
torrevär uppehållsväder,
regnfritt
torrkle sjalett, huvudkläde,
ibland även kallad klud
tresa fräsa, skorra (i halsen på ngn)
tresch lillgammal i språk
och uppförande
tru tråg
trua hota med gester
trumla köra med ringvält
träbo'nna träskor
trö, trödde, trött trampa,
trampade, trampat
tummaträ tumstock
tuor uppmark (för
betesdjur)
tvestärt (betoningen
på andra stavelsen) tvestjärt , se även örnastärt
tvesula el. tvesovla
lägga två sorters pålägg på brödet,
kan även användas bildligt.
tvetåsla el. tvetüssla hermafrodit
(dubbelkönad) ibland homosexuell
tvillna fylla vätska
tvillna hälla
tvärsockad "omöjlig" i umgänge
allmänt besvärlig
tvärygg änden
av plogfårorna
tyllypp lång överrock
tynga tunna
tyscha viska, "tissla o tassla"
tåcke tupp
tållor tofflor
tåsta flämta
tännelåda tändsticksask
töll tåler
tölla di! Bärga
dig! Ge dig till tåls!
tölla töllde töllt
tåla, tålde, tålt
tönna "Ljud
i skällan"
töppa stänga
töppe "stängningsanordning"
oftast "lås"
töscha tröska
töva dröja
töva hynda, tik
U
ud-dalia "nära
att falla omkull" anger "icke stabilt läge!"
udspickjelerad utspekulerad,
utstuderad
uga vecka
uled av ylle
V
va e darr? vad är
det?, vad står på?
vajen vägen
vala flöda, välla
valkeflage el. valkeflaga
valkbräde, tvättbräde
vanarted förargelseuttryck
"att di ska va so vanarted..."
vann vatten
vannkurra vattensamling
vannring rundbana för drift av hackelsemaskin
vanntynga transportabel vattentunna för kreatur på
bete
vantrövling yngling, ngt "bakom"
var el. hår varje
varetan sparsam, tillvaratagande, ex: Hum e ente så varetan!
varmen värmen, men
även omskrivning av elden, eftersom man inte ville
nämna farliga saker vid sitt rätta namn, fler exempel
är Mickjel = räven, och: hin onde, den fule,
den rälie = djävulen m.m.
varra me ro hålla
sig stilla
via skrika, gala
viddornamn öknamn
vikjevill vara från vettet
vina flicka, som är "flinande, lealös och
fladdrig..."
vinan kinden endast i bestämd form!
vingbojjel snarstucken
lätt att ta till lipen
vinghoad yr, snurrig
vingsa si vrida kroppen hit och dit
vingspilte lätt att ta till lipen, grinig (lite snarstucken)
vingu, vingue fönster,
fornisländska: vindauga, jmfr även danskans vindue
och engelskans window, ursprungligen beteckningen på
lufthålet i taket, ovanför eldstaden i det gammalnordiska
bostadshuset
visa panntofflor ta bort "visarna" på potatisarna
visping geting
vranga et flin visa upp ett hånleende
vrasa ta till i övermått,
"slösa"
vria, vre, vried (verb) vrida,
vred, vridit, även i betydelsen svänga, svängde svängt
vrian (subst.)
kurvan, avtagsvägen
vrilav vridbara framkärran
på en vagn
vrångböle tillmäle i ungefärlig betydelse:
surkart
vrångklövad
motvillig
vurlihed möjlighet
vysa, vyste, vyst växa,
växte, växt
vysevark växtvärk
vytehöre vaktpojke
( ordet höre är besläktat med herde, se även höre)
vännas umgås
vär gumse
värmülla eller
värmylla [vaer'mülla] (det ska rimma på det
skånska uttalet av hylla med ett u-liknande y-ljud)
väderkvarn, eller i uttryck som: Han slo en värmylla"
= Han gjorde en volt eller han trillade omkull.
Y
yen (OBS! två stavelser)
ögon
yrtakåst blomsterbukett,
blomsterkvast
yse yxa
Å
å av, se även
auo
ålahomma ål-ryssja
ånaförtan andtruten,
andfådd
ånka si ångra
sig
åttingsvaj vägbit 1 1/4 km
Ä
äggablomma äggula
(danska)
älling ankunge
älta knåda,
om bakdeg
ältefru tjatig kvinna
ännaforklämd
kraftigare än ännaklämd!
ännaklämd bekymrad, häftigt intresserad
av, otålig
ättehöstasnickjare
(efterhöstsnickare, anspelar på säsongsarbetarens bristfälliga
yrkeskunskaper) snickare av tvivelaktig kvalitet
Ö
öeläggja slösa
ög ök, dragdjur, främst häst
men även oxe i äldre tid (efter en uppringares vänliga påpekanden har jag
kontrollerat betydelsen och kreatur är inte rätt översättning)
örd yr
örla springa omkring
planlöst
örnare örfil
örnastärt tvestjärt
(en insekt); Man trodde förr att tvestjärtar gärna
kröp in i öronen på folk...
Jag vill på intet sätt förknippas med de eventuella politiska organisationer som använder lokalpatriotism för att uppnå olika tvivelaktiga mål. Mitt intresse i den skånska dialekten är rent kulturellt. Jag tycker helt enkelt att det skulle vara synd om skånskan föll i glömska, speciellt som vi har god anledning att använda dialektala ord då vi pratar med våra grannar i Danmark bosatta närmast Sverige. Vi har fler gemensamma ord i dialekterna på repektive sida än i riksspråken. Detta fick jag erfara då det en dag damp ner ett tjockt kuvert i brevlådan från Peter Jensen. Peter hade tagit sig tid att översätta alla ovanstående ord till dansk dialekt eller riksdanska. Likheterna var slående. Det är min förhoppning att jag någon dag ska bli färdig med att även publicera dessa översättningar tillsammans med de skånska orden.
Tyvärr klagas det alltför ofta på att danskar inte förstår skånska, men det är nog mest en träningssak. De har mest lyssnat på rikssvenska via TV och radio. Hittills har radio och TV varit ganska restriktiva med att låta skåningar med genuin vårdad dialekt få komma till tals. Dialekten har förmodligen oftast förknippats med obildade personer - en stämpel som är mycket svår att tvätta bort, men det går om man vill.
Ett i sammanhanget viktigt geografiskt område som inte bör förglömmas, är Bornholm. Den bornholmska dialekten har väldigt många gemensamma ord med den österlenska och det vore väl egentligen konstigt annars om man betänker Bornholms geografiska läge. Därför kan jag varmt rekommendera nedanstående litteraturtips.
En sista sak angående skånskan: Låt oss slippa alla förlöjligande texter på nätet och i bokform, med s k skånska översättningar. Skånska är så mycket mer än skällsord och könsord. Att samla ihop sådana invektiv och hävda att detta är skånska, förstör bara möjligheterna för skånskan som en rumsren accepterad språkform.
Du får gärna lov att kopiera denna ordlista för eget bruk eller i samband med undervisning, men jag tillåter inte återutgivning på andra websidor. Länka istället. Det är inte tillåtet att använda material (text eller bilder) från denna websida eller någon av mina andra websidor för kommersiellt bruk utan mitt tillstånd, enligt lagen om upphovsrätt av den 30 sept. 1960. Respektera detta!
Östen Gröhn på scen och bakom kulisserna, Östen och Björn Gröhn, utgiven 2014 av Klangfix, www.klangfix.se , ISBN 978-91-981364-3-2
Bornholmsk ordbog, J.C.S. Espersen, utgiven av: Det kgl. danske videnskabernes selskab, ISBN 87-98089-38-2, originalutgåvan kom 1908, facsimileutgåvor finns från 1976 och 1994.
Skånsk - svensk - dansk ordbok, från A! till Örrrk!, Helmer Lång och Sten-Bertil Vide, utgiven av: Skånska Akademien, ISBN 91-85998-39-7, utgiven 1995.
Skånskt Svenskt Dialektlexikon, ISBN 91-7780-079-6, utgiven 1987.
Skånska ord uttryck och talesätt, Textval och texter: Bertil Nilsson, utgiven av Nordvästra Skånes Tidningar AB, Ängelholm.
Studier över Sydöstskånska Folkmål, Hugo Areskoug, utgivna genom Landsmålsarkivet i Lund, 1957, OBS! Svårläst!!!
ETT
ÖSTERLENMÅL, ordbok över dialekten i Östra Ingelstads socken, Ingelstads
härad, Åke Hansson, ISBN 91-7229-016-1, utgiven 2001.
Ordboken är på formen
"skånsk-svensk" men har alla uppslagsorden stavade på
"hyperkorrigerad" skånska så att det egentliga uttalet bara kan
utläsas fonetiskt. Sorteringen är därför inte i fonetisk-alfabetisk ordning
utan i alfabetisk ordning då orden först "korrigerats". Detta kan
verka mycket förvirrande eftersom många av de "korrigerade" formerna
egentligen inte existerar. Jag vill avslutningsvis trycka på det faktum att om
en grupp människor uttalar och möjligen även skriver ett ord på ett visst
sätt, så är det den korrekta formen för denna grupp människor. Då
anser jag att man inte bör korrigera orden efter ett möjligt ursprung som ofta
får orden att mista sin igenkännbarhet och uttalbarhet.
Tack för visat intresse!
(c) Björn Gröhn 2014
Skånsk Ordlista | Berättelser på Österlendialekt | Boken om Östen Gröhn |
Vem är Björn Gröhn som sammanställt dessa sidor? | Klangfix - mitt företag |
Dessa ord är tillagda för att öka träff-frekvensen på denna sida och därmed sprida de skånska orden. Löderup, Sandhammaren, Mälarhusen, bygdemål, dialekt, dialektprov, hembygd, Österlen, Östen Gröhn, ord, uttryck, Ingelstad härad, Järrestad härad, språkforskning, lingvistik, språkvetenskap, gamla ord, skånska ord, scanian wordlist, the scanian language, Byahornet,